Posted by: samuelsvensson | November 9, 2017

LIDERLIGHETENS PÖL AVSLÖJAD I SVENSKT KULTURLIV!

LIDERLIGHETENS PÖL!
När den ena nyhetssändningen efter den andra rapporterar om hur film och teater, allt gott och gott som gått under stämpel av film och kultur och tagit emot miljonrullningar från stat och kommun för detta, har härbärgerat all sköns orenhet, liderlighet, perversitet, sexuella övergrepp och kränkningar då undrar man vad det fina ordet kultur, som egentligen betyder “odling” står för. Snarare är det den form av bakterie odling som Petrus i sitt första brevs 4:e kapitel vers 4 talar om , och som 1917 översattes med “liderlighetens pöl”, ett uttryck för dåtidens nöjesliv, där men efter veckans slit väntade på signalen från dåtidens orgiastiska fester att börja. Fester för köttet och dess lustar, fester där man vältrade sig i omoral och synd. När nu 416 kvinnliga skådespelare har beskrivit vad som sker bakom kulisserna i teatern och filmens värld är det dags att nämna saker och ting vid deras rätta namn. Det gjorde Petrus, och använde ordet ASOUTIAS ANACHYSIN, i 1 Per 4:4, som kunde användas om sår som inte ville läkas, utan hade en varhärd som ständigt alstrade nytt var var hur mycket man än kramade ur detsamma. Uttrycket betyder också en göl vid klippkusten, som när vågorna gick höga väl kunde ta emot nytt vatten, men sedan blev det unket, vämjeligt och illa luktande. Så rapporterna från dessa utsatta skådespelares kränkningar från sina kolleger.
Onekligen behövs här ett salt i förruttnelsen. Alice Bah kulturministern, som tillbringade sin barndom i alliansmissionens och pingstförsamlingens barngrupper i Horda tycks ha fått med sig ett saltkorn och lovar indragna statliga bidrag för den verksamhet, som tillåter sådana här övergrepp hur mycket kultur man än kallar densamma.
Det är nästan så att man förstår sin frikyrkliga uppväxtmiljö som kritiserades för att den skulle vara kulturfientlig, men som gärna tog avstånd från de så kallade kulturyttringar som härbärgerade våld och sedeslöshet.
En tungviktare bland tyckarna i den här frågan är onekligen den danska författarinnan Suzanne Brögger som i diktsamlingen “Kväve ” frågat sig varför den moderna tidens underhållning ska innehålla så mycket våld och sedeslöshet, ja till och med betrakta det som ett festligt inslag i underhållningsvärlden, när det egentligen är så att inget – säger hon är så nära döden som ett omåttligt frossande i dessa laster. Det är som om hon stod på samma linje som Paulus:”Syndens lön är döden, men den gåva som Gud av nåd giver är evigt liv!Min far och en gitarrspelande fem klöver for land och rike kring med sången “Gamla tiders väckelse vi väntar, stora under Herre låt nu ske”

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

Categories

%d bloggers like this: