TÖRSTEN, JA SKRIKET EFTER GUD! PS 42:1 När psalmisten ska berätta om sin längtan efter Gud, så använder han bilden av hjorten, som längtar efter vattenbäckar, och skriver i 1917 att han “trängtar” efter Gud, hebreiskans TA’AROG, kan också betyda att han SKRIKER efter Gud. Den indiske bibelläraren ZAC POONEN har i en av sina omtyckta bibelstudier från Christian Fellowship i Bangalore visat hur just törsten längtan efter Gud är denodiskutabla förutsättningen för att över huvud kunna räkna med att få något från Herren och detta med hänvisning till Jesu ord” SALIGA DE SOM TÖRSTA OCH LÄNGTA EFTER RÄTTFÄRDIGHET DE SKA BLI MÄTTADE. Det talas inte om någon annan som ofrivilligt ska bli rättfärdig nej. det är något som ges till den som verkligen törstar. Man frågade David du Plessis (Mr Pingst): “Hur ska vi få tillbaka den andliga törsten i våra församlingar? ” Med en mkt enkel bild svarade han: “Ge dem lite salt, så kommer törsten”.Med andra ord: Vi behöver en förkunnelse där man inte bara stryker med hårs för att själv bli populär, vi behöver den salta förkunnelse, som vågar nämna synden vid namn, gissla den och ställa människan inför allvaret ett leva ett heligt liv, om man ska få vara med när Herren kommer. Då kommer törsten!
SCANNAR GUD AV VÅRT HJÄRTAS SUCKAR ?
PS 38:10 skriver att Herren känner min längtan, “mina suckar når fram till dig”-(Bibel 2 000)- men i 1917 års Bibel och i samtliga internationella översättningar jag undersökt talas om att vårt hjärtas suckar ” i n t e är fördolda” för Gud, ett uttryck som motsvarar hebreiskans LO NISTARAH av verbet SATAR = gömma. Grundtextmeningen har alltså att göra med att Gud ser “våra suckar” eller det som ligger bakom dem. Därmed kommer vi oerhört nära Rom 8:27 “han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar” dvs Gud utför en forskning av våra hjärtan, en scanning, och då är inte våra suckar- och det de representerar- dolt för honom, utan snarare avlästa av Guds ande och föranleder Anden att många gånger kanhända för oss omedvetet utföra en böntjänst. Min nu hemgångne broder o vän Bo Hörnberg berättade hur han vid ett tillfälle var inlagd på lasarettet. De fick söva honom, och när han vaknade upp frågade han oroligt sköterskorna hur han betett sig som nedsövd:”Du har pratat hela tiden “svarade sköterskorna, och BH blev orolig för vad han skulle kunna ha sagt, om han var inne i något konfidentiellt församlingsärende i sina tankar.”Vad har jag sagt?” frågade han:” Du har prisat Gud under hela den tid Du varit nedsövd.” svarade sköterskorna Det var inte Bosse som bad, det var Anden som scannade av hans hjärtas behov och satte i gång sin böneaktivitet så till och med sköterskorna hörde det!
Samuel Svensson 