Samuel Svensson

Kära Ulla-Mari,
hoppas Du haft och har en fin helg! Jag förstår saknaden efter far är stor, men Gud hjälper vidare!
Får jag träffa Dig om jag kommer till Medelpad. Är idén om möte i Stöde relevant?
Vi fick besök av Rolf Åslin o hans fru AnnChristine. Du kommer ihåg Rut o Rudolfs fosterson.
Har Du kunnat ta in ljuset från honom Jesus den här julhelgen? Det vore så roligt om Du berättade något om Dina minnen från vår tid i Bergeforsen!
Kära hälsningar Samuel o LissMarie

Frid Ragnar!

Tack att Du gjorde mig uppmärksam på ett viktigt skriftställe som ideologiskt är av avgörande betydelse för själva huvudpoängen i mitt resonemang om Andens totala seger över köttet!
Tyvärr låt mig in de grekiska grammatikor jag har hemma ge ett fullständigt svar på Din fråga.
När jag kommer till Lund vill jag ta Din fråga med mig och ge ett bättre svar.
HIttills dock ett utdrag ur Wikipedia’s artikel om Aorist-formen i allmänhet och sedan ett antal
moderna Bibelöversättningars sätt att lösa problematiken!
Förlåt mitt dröjsmål med svar.
Stor lycka i DIn fortsatta forskning!

Samuel S. Svensson
Dragesholmsgatan 8
SE- 265 38 ÅSTORP
Sverige

042 59232,
el- 0733 56 23 69
http://www.teol.lu.se/nt/forskning/svensson.html
http://www.samuelsvensson.wordpress.com
http://www.samuelsvensson.se

Aorist (from the Greek: ἀόριστος, aóristos, “without horizon, unbounded”) is an aspect or, used more specifically, a verb tense in some Indo-European languages such as Greek. The term is also used for unrelated concepts in some other languages, such as Turkish.[1] In contrast to the imperfective aspect, which refers to an action as continual or repeated, or to the perfect aspect, which calls attention to the consequences generated by an action, the aorist aspect has no such implications, but refers to an action “pure and simple”.[2]
In the indicative mood, the aorist refers to a past action, in a general way or as a completed event. It may also be used to express a general statement in the present (the “gnomic aorist”). Used this way, it is described as the aorist tense. In other moods (subjunctive, optative, and imperative), the infinitive, and (largely) the participle, the aorist is purely aspectual. In these forms, it has no temporal meaning, and acts purely as an alternative to the other aspects.
The aorist aspect is used, for example, in the Lord’s Prayer in Matthew 6:11, which says “Give (δὸς dòs, aorist imperative) us this day our daily bread”), whereas Luke 11:3 implies a sense of continuation with “Give (δίδου dídou, present imperative) us day by day our daily bread.”
In Proto-Indo-European, the aorist may have originated simply as an aspect of syntactic inflection, but later it probably developed into a combination of tense and aspect, a similar syntax being evident in Sanskrit. Many Indo-European languages have lost the aorist as a distinct feature. In the development of Latin, for example, the aorist tense merged with the perfect.[cit

Så nägra exempel från moderna bibelöversättningar.

Den norska so kom -78 skriver: ”for at det legeme som er under synden, skulle gjøres til intet og vi ikke lenger vaere slaver under synden.”
D-92 ”skulle tilintetgjøres”
Eberfelder:”damit der Leib der Sünde abgetan sei”
Einheits ” Damit der von der Sünde beherrschte Leib vernichtet werde”
Jerusalem:”to destroy this sinful body..”
NIV:”so that the body of sin might be rendered powerless”.
New Revised Standard Version: ” so that the body of sin might be destroyed”
New American Bible ”so that the..might be destroyed.”
TOB:”que soit détruit ce corps de péché”